Kopaivans historia

I dagens samhälle är kopaiva mest känd som biodiesel och en eterisk olja. Men kopaiva är en naturlig resurs som människor har haft tillgång till i alla tider och man har använt den på många olika sätt. Kopalharts, som kommer från kopaivaväxten, har varit mycket uppskattat av folken i Mesoamerika och Sydamerika i många århundraden. När européerna kom till Amerika blev kopalhartset viktigt i både de europeiska och amerikanska samhällena. Historien om kopaiva och kopalharts berör allt från medicin och rökelse till färger och lack och är verkligen imponerande!  

Vad är kopaiva? 

Kopaiva är ett slags kopalharts som finns i vissa träd som växer i Sydamerika. Dessa träd, som tillhör kopaivasläktet, är en sorts baljväxt som växer i tropiska klimat i bland annat Sydamerika och Afrika (2). Kopaivaträd är städsegröna träd som vanligtvis blir 2-6 meter höga och har blommor som bär frukt på våren och sommaren (3). De kommer ursprungligen från olika områden i Afrika samt norra Sydamerika. Kopaivaträd är vanliga i länder såsom Brasilien, Venezuela och Guyana. Den vanligaste sorten är C. officinalis från Sydamerika, men det finns faktiskt 47 olika sorters kopaiva (2). Tjugoåtta av dessa sorter kommer från den amerikanska kontinenten, men kopaivaträd finns också på många andra platser i världen såsom i Sierra Leone, Indien, Sri Lanka, Dominikanska republiken och Västindien (2).  

Kopaiva genom tiderna 

När européerna först kom till den amerikanska kontinenten var ursprungsbefolkningen redan väl medvetna om kopalharts såsom kopaiva och dess fördelar. Kopaiva omnämndes inte i skrift innan européerna anlände så det är oklart när kopaiva först upptäcktes. Kopal omnämns dock i mayafolkets skapelseberättelse, vilket antyder att kopalharts såsom kopaiva hade upptäckts av människorna i Latinamerika långt innan de europeiska kolonisatörerna anlände. Arkeologer har inte kunnat ta reda på exakt när dessa berättelser skrevs eftersom alla ursprungliga berättelser som mayafolket skrev förstördes av spanjorerna under deras erövring. Den tidigaste skildringen av mayafolkets skapelseberättelse som man vet om härrör från 300 f.Kr. (10), så det är möjligt att kopalharts upptäcktes för 2 500 år sedan! Kopaiva omnämndes för första gången i en rapport som skickades till påven Leo X år 1534, men kopaivaträdet omnämndes inte förrän 1648 (3). År 1677 fanns kopaiva med i London Pharmacopoeia, en officiell publikation med listor på olika mediciner, hur de verkar och hur man använder dem. Det här indikerar att kopaiva hade förts till Europa på den här tiden (3).  

Namnet kopaiva kommer från det tupi indiska ordet ”cupa-yba” som på ett ungefär betyder lagringsträd (3). Termen hänvisar till både kopaivaträdet och kopaivahartset som förvaras i trädet. Kopaiva kallas ofta för kopalolja. Precis som med kopaiva så kommer ordet kopal från språken ursprungsbefolkningarna i Latinamerika talade. Kopal kommer från ”copalli” som betyder rökelse på språket nahuatl (2).  

Hur kopaiva har använts i medicinskt syfte 

I Amazonas svalde urinvånarna kopaiva för att bota andningsproblem, urinvägsinfektioner, hudsjukdomar och många andra sjukdomar. Ursprungsbefolkningen använde även kopaiva till att läka sår och andra hudproblem (5). Det har även hittats dokument om att kopaiva hade antiinflammatoriska egenskaper (3). En rapport av en spansk missionär var särskilt intressant och beskrev hur kopaivaharts kunde läka svåra sår. Personen skrev att kopaiva kunde användas för att bota allt möjligt förutom skottskador (6).  

Eftersom det inte finns några skriftliga bevis på hur kopaiva användes före européernas ankomst så är det mycket möjligt att det användes på många andra sätt med. Information om hur kopalharts användes av andra samhällen i Sydamerika och Mesoamerika förr i tiden kan ge oss en bättre uppfattning om detta.  

Utöver användningen av kopaiva tror man även att kopalharts destillerades till olja och användes för att lindra muskelvärk (9). Människor i Mesoamerika och Sydamerika brände även kopalharts och använde röken som botemedel mot huvudvärk, nästäppa och andra problem som kan uppstå av att länge vistas i kallt väder (9). Vissa grupper i Mesoamerika kokade upp olika hartser såsom kopaiva till ett te och använde detta för att bota luftrörskatarr, hosta och reumatism (9).  

På europeiska och amerikanska apotek användes kopaiva för att bota hudproblem såsom kronisk gonorré, eksem, herpes och psoriasis på 1800- och 1900-talen. Kopaivaolja användes även för att bota astma, halsont, luftrörskatarr, magsår och urinvägsproblem (3). Apoteken på den tiden marknadsförde även kopaivaolja i andra syften, som till exempel ett afrodisiakum och preventivmedel samt som ett urindrivande och laxerande medel och till och med ett medel mot ormbett (3)! Trots att det är oklart om kopaivaolja verkligen botade dessa problem så står det dock klart att denna eteriska olja var välkänd bland apotekare som trodde att den kunde hjälpa mot värk, reumatism, andningsproblem och att den till och med kunde föryngra och förbättra huden (5).  

Kopaiva och skönhet 

Förutom i medicinskt syfte så tillsatte även européer och amerikaner kopaivaolja i skönhetsprodukter. Kopaivaolja användes ofta i tvål, schampo och parfym för att ge produkterna en god doft (3). Kopaivaoljan fick inte bara produkterna att dofta gott – den var även välgörande för hud och hår (2). Därför var skönhetsprodukter med kopaivaolja något mycket efterfrågat och lyxigt som det ofta bara var eliten i väst som hade råd med (5).  

Aztekerna använde kopaiva i sina halsband, både som hängsmycke och som lim för att se till så att halsbandet inte gick sönder (4). Aztekerna använde även kopalharts som lim när de satte fast värdefulla stenar och andra prydnader på sina utsmyckade masker (7). De använde till och med kopalharts för att pryda sina tänder genom att limma fast fina stenar på dem! Eftersom kopalharts var så uppskattat i Mesoamerika var det enbart eliten i dessa samhällen som hade tillgång till det (4). Att tillsätta kopalharts såsom kopaiva i sina skönhetsprodukter var ett sätt för dem att visa upp sin förmögenhet och status.  

Liksom med kopaivas medicinska användningsområden är det svårt att säga exakt när kopaiva började användas i hygienprodukter. Det finns inga uppgifter om detta före européernas ankomst. Det finns dock uppgifter om hur kopalharts användes i skönhetsprodukter i Sydamerika och Mesoamerika. Enligt spanska källor använde aztekerna kopalharts i smink (4). Arkeologer tror att aztekerna använde kopalhartsets fästande egenskaper för att binda ingredienserna i sitt smink så att färgpigmenten skulle sitta på plats när de sminkade sig (4).  

Kopaiva och handel 

Kopalharts såsom kopaiva var mycket värdefulla handelsvaror. På grund av dess höga värde bestod en stor del av de forntida mesoamerikanska ekonomierna av kopalhandel. Städer och regioner uppmuntrade kopalodlingar och platser där dessa träd redan växte hade ett stort ekonomiskt försprång (4). Kopalharts byttes mot mat, smycken, värdefulla stenar och andra värdefulla material såsom fjädrar (4). Efter att europeiska kolonisatörer kom till Amerika infördes även kopalharts i den europeiska ekonomin som en del av läkemedels- och snickarbranscherna (5).  

Kopaiva inom kultur och religion 

Förutom att kunna läka olika fysiska problem hade kopaiva även ett stort kulturellt värde i många samhällen. Bland många stammar i Sydamerika värderades kopaiva högt på grund av dess fysiska och andliga fördelar och det fanns ett utarbetat system med andliga regler som männen skulle följa när de skördade kopaiva (3). För att få en framgångsrik kopaivaskörd behövde mannen göra sig värdig kopaivan genom att hålla sig ren före skörden. Detta innebar att inte vara sexuellt aktiv med sin fru dagarna före skörden och även hålla sig ren tills skörden var avklarad (3). Personen som skördade kopaiva skulle skörda när det var fullmåne och var tillsagd att borra i den sida på trädet som stod vänd mot soluppgången (3). Det här visar på att kopaivas kulturella värde var sammankopplat med de sydamerikanska stammarnas astronomiska tro. Ingen förutom dessa stammar vet hur denna relation verkligen fungerade: ger solen och månen kopaivan kraft när den skördas? Eller gav de skördaren kraft när han borrade i trädet? Kopaiva hade ett stort kulturellt värde även i Panama där den ansågs vara ett mäktigt ämne. Människorna i Yaviza blandade ofta kopaiva med honung och gav det till sina nyfödda barn. De trodde att detta skulle ge barnet viktig kunskap och att det även skulle skydda mot trollformler som skulle kunna skada det (2).  

Mayafolket använde kopalharts i många olika ritualer. Det vanligaste var att de brände kopalharts som rökelse som en slags andlig rengöring (6). Mayafolket och aztekerna offrade även kopaiva till sina gudar som något mycket värdefullt (6). Arkeologer har hittat många kopalbitar i tempel och prydnadssaker med kopal i mitten (7). Mayafolket värderade kopalharts så högt att de till och med täckte basen på deras ceremoniknivar med det (4).  

Kopalharts var även viktigt i Mesoamerika och Sydamerika då de trodde att den här sortens harts var mycket mäktigt och kunde ge dem olika möjligheter. Kopalharts användes också i ceremonier där man renade kroppen och även i ceremonier menade att guida människor till att hitta meningen med livet (4). Förutom dessa fysiska och andliga användningsområden trodde man i många mesoamerikanska samhällen att kopalharts kunde ge dem gåvan att förutse framtiden, något som de försökte göra genom att se igenom kopalolja eller objekt gjorda på stelnat kopalharts (9). De brände även kopalharts och andades in röken för att framkalla framtidsvisioner. Inom vissa stammar användes rök från kopalharts för att diagnostisera sjukdomar (9). Enligt historiska uppgifter brukade stammarnas medicinmän läsa röken från kopal för att förstå vad patienterna var drabbade av (9).  

Inom olika religioner sades det att kopalharts användes för att föra samman mesoamerikanska samhällen med gudar som associerades med majs (4). Eftersom majs var den främsta källan till mat för dessa befolkningar var detta otroligt viktigt för dem, både på ett praktiskt och ett andligt plan. Det betydde att även kopalharts var mycket eftertraktat (4). Kopplingen mellan solen, månen och kopalharts kan antydas i historiska religiösa dokument i Sydamerika och speglas även i den mesoamerikanska tron. I mayafolkets skrift Popol Vuh kan man läsa att solen, månen och stjärnorna gav jorden kopal när de först uppenbarade sig. Det är möjligt att förbindelsen till astronomi kan ha varit en allmän tro i forntida Latinamerika (4). Andligt sett trodde många mesoamerikanska samhällen att kopalharts hade starka, beskyddande krafter och kunde användas för att skydda människorna mot trollkonst, sjukdom eller olycka. Mayafolket trodde även att kopalharts kunde användas för att bota rädsla, vemod, avund och sorg (9).  

Intressant nog fortsatte man att använda kopaiva i religiösa ceremonier när spanjorerna tog över. Användningen av kopalharts spreds och användes även i religiösa ritualer i Latinamerika (9). I Mexiko, Guatemala, Brasilien, Venezuela och många andra länder används kopal som rökelse i katolska kyrkor året om (7). Prästerna använder kopalrökelse såsom kopaiva för att välsigna församlingsmedlemmarna och ge dem syndaförlåtelse (7). Det faktum att ritualerna med kopalharts kunde överleva ett så pass stort ideologiskt skifte visar hur viktigt kopaiva är i samhällena i Mesoamerika och Sydamerika (3).  

Andra användningsområden för kopaiva och kopalharts 

Förutom att använda kopaiva i medicinskt och kulturellt syfte brukade ursprungsbefolkningen i Sydamerika även använda kopaiva och kopalträd i praktiska syften. Stammarna i Amazonas använde till exempel ofta kopaivaolja som insektsmedel. Eftersom kopaivaolja kan användas på huden brukade de gnida in den på huden och dutta den på kläder och andra saker som de ville skydda från insekter. Kopaiva användes även för att laga trasiga möbler, keramik och korgar (8). För att laga möbler använde de hartset som lim för att limma ihop de trasiga delarna och när de lagade keramik eller korgar användes hartset som fogmassa i sprickorna (8). Det finns även uppgifter om att vissa stammar tillverkade sandaler av kopaivaträdets bark. Enligt dessa uppgifter var kopalsandalerna mycket tåliga mot lera och otroligt användbara för resenärer eller joggare (9).  

I Mesoamerika användes kopalharts som färg eftersom det klibbiga hartset var ett bindande ämne som fick pigmenten att hålla ihop. Även i Europa på 1800-talet användes kopaiva som ett bindande ämne. De använde kopaivaolja för att tillverka kalkerpapper, lack och målarfärg (5). En del konstnärer tillsatte kopaivaolja i målarfärgen för att göra färgen mörkare och för att binda samman pigmenten (5). I Europa tyckte man att kopaivaolja var särskilt användbar som lack för att framhäva träets naturfärg (5). På sent 1800-tal var kopaivaolja en viktig del av Europas träindustri (5).  

Hur Young Living använder kopaiva 

Kopaivaolja har en unikt söt doftprofil som skapar en avkopplande stämning när den sprids eller används utvärtes. Kopaiva passar utmärkt i ens dagliga rutin och hudvård och om man tillsätter den i en oparfymerad fuktkräm kan man njuta av dess doft och återfuktande egenskaper. Den kan också användas efter fysisk aktivitet när man varvar ner. Beställ en egen flaska av denna urgamla olja idag!  

Tea tree-oljans historia

Lavendeloljans historia

Pepparmyntoljans historia