Bergamottens historia

Idag är bergamott mest känd som en eterisk olja och som en av huvudingredienserna i Earl Grey-te. Det är däremot inte så många som vet att folk har använt bergamott i tusentals år. Från forntida Asien till modern aromaterapi – du kommer att förvånas över hur bergamotten har använts på olika sätt genom tiderna!

Vad är bergamott?

Ofta när man tänker på bergamott så tänker de flesta på citrusträdet som växer i Italien. Det finns faktiskt två sorters bergamott: en är ett citrusträd och den andra en ört som växer i Nordamerika. Citrusträdet, Citrus bergamia, är ett litet träd som endast blommar på vintern. Bergamotträdet bär en särskild citrusfrukt som är ungefär lika stor som en apelsin, har samma färg som en citron när den är mogen och har ofta samma form som ett päron (2). Vissa tror att den här sortens bergamott är en korsning av citron och lime och andra tror att den är en korsning mellan citron och grapefrukt (2).

Till skillnad från denna sort har vi bergamottörten (temynta på svenska) i Amerika, Monarda fistulosa eller Monarda didyma, som är en slags vildvuxen blomma som tillhör familjen kransblommiga växter (4). Temynta, som ibland kallas för vild bergamott, växer i hela Nordamerika. Blomman bär rosa och lavendelfärgade blommor. Den bär inte frukt men är känd för att attrahera både bin och kolibrin (4). Dessa två växter liknar varandra men är faktiskt två helt olika växter. De har olika och unika kemiska beståndsdelar. Citrus bergamot består av neoeriocitrin, naringin, ponceritin och mitrocin (3). Temyntan består i stället av p-cymen, tymol, a-pinen, b-pinen och citronellylacetat (7). Trots deras unika beståndsdelar har de båda varit mycket användbara genom tiderna.

Bergamott genom tiderna

Bergamotträdet tros ursprungligen komma från Sydostasien där alla citrusträd kommer ifrån. Man tror att bergamotten fördes från Asien till Persien via Sidenvägen (7). Därifrån fördes bergamotten till olika länder runt Medelhavet, såsom Grekland, och sedan vidare därifrån. Man vet inte exakt när detta skedde men troligtvis introducerades bergamott i Persien någon gång före det första århundradet f.Kr. (7). Bergamotträden fördes sedan till Marocko, Frankrike, Turkiet, Tunisien, Algeriet och Italien. Det bergamotträdet vi har idag korsades av trädgårdsodlare i Italien. Man tror att detta skedde runt år 1000 e.Kr. (8). När européerna kom till Sydamerika tog en del med sig bergamotträd till Argentina och Brasilien där de fortfarande växer än idag (7).

Bergamott: vad betyder namnet?

Ordet ”bergamott” har kopplats till två olika ursprung. Enligt en berättelse kommer ordet bergamott från den italienska staden Bergamo som var känd för sina bergamottlundar (1). Enligt en annan berättelse kommer namnet bergamott från det turkiska ”bey armut” som betyder prinsens päron (1). Temynta namngavs efter den spanska läkaren och botanikern Nicolas Monardes, som skrev den första boken där denna växt nämndes (6).

Citrus bergamot, temynta och bergamottolja användes förr i tiden för att göra te, medicin och till och med skönhetsprodukter. Både bergamott och temynta har haft olika kulturella och praktiska användningsområden som har gjort dem användbara i olika samhällen genom tiderna. Fortsätt läsa för att få veta hur användbar bergamott och bergamottolja var förr i tiden!

Bergamott i mat och dryck

Idag är bergamott mest känd som en av huvudingredienserna i Earl Grey- och Lady Grey-te. Enligt de flesta historiska skildringarna fördes Earl Grey-teet till västvärlden av Earl of Grey. Det här skedde någon gång på sent 1700-tal efter att en kinesisk adelsman introducerade honom för teet (7). Intressant nog finns det andra skildringar om att bergamotten kom till norra Europa från Italien, då olika städer i Italien odlade bergamott för att kunna sälja den till resande köpmän (1). Oavsett vilken skildring som stämmer så har bergamott-te funnits i Kina sedan forna tider och introducerades inte till Europa förrän under den viktorianska eran. Det finns även ett slags persiskt te gjort på bergamottolja som har funnits i Mellanöstern sedan det första århundradet f.Kr. (7)!

Trots att Citrus bergamot ofta används i te är det inte många som äter det, eftersom det anses vara för bittert. Däremot har människor i Turkiet och Grekland använt bergamott som krydda i sin matlagning i många århundraden. Något som tillagas av bergamott är turkisk marmelad som har varit väldigt lyxigt i Turkiet i flera århundraden. Dessutom använde européerna ofta bergamott som smaksättning i sötsaker på 1800- och 1900-talen (2).

Före européernas ankomst var det många ursprungsamerikanska stammar som gjorde te på temynta. Oswego-stammen var särskilt känd för att dricka te av temynta, så pass att ett smeknamn på temynta är Oswego-te (4). Enligt historiska skildringar fick växten sitt namn från detta te som sägs ha en kryddig citrussmak.

Bergamott-te var även populärt i kolonial-Amerika under den amerikanska revolutionen. Efter Boston Tea Party (tebjudningen i Boston) började många amerikaner göra ett örtte av bergamott i stället för det brittiska teet som de vägrade dricka (6). Till skillnad från Citrus bergamot var det många från den amerikanska ursprungsbefolkningen som kryddade sina maträtter med temynta eller åt bladen som de var (4).

Läkande bergamott

Förutom att bergamott avnjöts som te var det även många samhällen som använde växten i medicinskt syfte. I traditionell kinesisk medicin användes bergamottolja för att stötta matsmältningen, lindra muskelvärk, pigga upp huden och förhindra bakterietillväxt (7). I forntida Indien använde ayurvediska läkare bergamott för att främja frisk hud samt stötta matsmältningen. Människorna i forntida Indien använde även bergamott som ett antiseptiskt medel och bergamottolja användes mot feber. Man tror också att bergamottolja användes inom ayurvedisk medicin för att behandla psykologiska problem såsom ångest och depression (10).

I forntida Persien och Grekland brände människorna bergamott som rökelse för att behandla andningsproblem (7). Efter uppkomsten av det osmanska riket blev det vanligt att bota lungsjukdomar med bergamott även i Turkiet. I Italien drack man bergamottjuice för att bota mask, malaria och för att lindra feber. Italienarna använde även bergamottolja som ett antiseptiskt medel för att bota sår och förhindra infektion (8).

I Nordamerika drack ursprungsbefolkningen ett te gjort på temynta eftersom det både hade många fördelar och smakade gott. De gjord även ett te av bergamott för att bota mun- eller halsinfektioner, tandköttsinflammation och matsmältningsbesvär. Trots att temynta är en helt annan växt än bergamott så har båda använts för sina antiseptiska egenskaper (4). Många ursprungsamerikanska stammar använde också temynta för att bota infektioner och öppna sår och gjorde en salva av växten som de kunde använda till olika skador. Vissa stammar använde den även för att förhindra muninfektioner och temynta var en av de första ingredienserna i munvatten (4).

Bergamott i skönhetsrutiner

Förutom att bergamott är känd som huvudingrediensen i Earl Grey så är växten även populär i parfym, eau-de-cologne och andra skönhetsprodukter. Det är däremot inte många som vet att bergamott har använts i hygienprodukter i samhällen världen runt i tusentals år! I forntida Kina och andra länder i Sydostasien var bergamottolja otroligt populär bland eliten. Både män och kvinnor duttade på lite bergamottolja på sina kroppar eller kläder för att känna den härliga doften av citrus (8). Man tror också att bergamott användes som parfym i forntida Persien, Grekland och i det osmanska riket. I dessa samhällen var bergamott så värdefullt att det endast var kungligheter eller de rikaste adelsmännen som hade råd med det (7).

Bergamottoljan var även eftertraktad bland den romerska och italienska eliten tack vare dess härliga doft som användes för att dölja kroppslukter (10). År 1686 introducerades fransmannen Francis Procopius för bergamottolja under ett besök i Sicilien (8). Procopius tog med sig bergamottolja, som ofta kallades bergamottvatten, tillbaka till Frankrike och européerna började sedan att använda den i olika slags parfymer (8). Intressant nog är det bergamottens doft, den som gör den så värdefull i parfym, som också är anledningen till att många inte vill äta frukten eftersom de tycker att den smakar som parfym (8). År 1709 utvecklades en doft för män vars huvudingrediens var bergamottolja. Doften kallades för cologne-vatten och var den första eau-de-colognen för män i hela världen (8). Utan bergamott skulle dagens eau-de-cologne-bransch inte ens existera!

Förutom som parfym och eau-de-cologne var det många samhällen som använde bergamottolja som deodorant. Eftersom de trodde att bergamott hade antiseptiska egenskaper använde de den på kroppsdelar såsom armhålan för att minska lukten av bakterier. Människorna i forntida Kina, Grekland och Turkiet förstod kanske inte vetenskapen bakom detta, men de märkte definitivt att kroppslukten minskade när de använde bergamott på olika kroppsdelar. Därmed blev bergamotten världens första deodorant (8).

Citrus bergamot var den första sortens bergamott som användes i europeiska hygienartiklar, men temynta har också använts i skönhetsprodukter i flera århundrande. Precis som Citrus bergamot användes temyntan ofta som parfym och den amerikanska ursprungsbefolkningen gned in bergamottblad på kläderna och huden för att dofta gott (4).

I Nordamerika använde man även bergamott som en slags hårpomada – de gned in strimlade blad i håret för att ge det en härlig doft av citrus (4). Cheyennerna flätade till och med in bergamott i deras hästars manar och svansar för att få dem att dofta bättre (4)! När bergamott introducerades till Europa blev det snabbt populärt i hårpomador bland eliten och som ingrediens bland parfymtillverkare (5).

Bergamott i olika kulturer

Förutom att användas som medicin eller i skönhetsprodukter var Citrus bergamot även viktig i religiösa och andliga sammanhang i många forntida kulturer. I både forntida Kina och Indien trodde man att bergamottolja hade läkande egenskaper eftersom den kunde hjälpa människor att återställa kroppens energiflöde (5). I dessa samhällen användes bergamott i renande ritualer för att se till att man fick god andlig och fysisk hälsa.

Även i Nordamerika trodde man att temynta kunde hjälpa med andligt och fysiskt läkande. Den amerikanska ursprungsbefolkningen använde bergamott-te i renande ritualer och bastur för att hjälpa kroppen att spola ut negativa energier och återställas till ett harmoniskt läge. Inom vissa stammar trodde man även att man fick tur eller framgång om man hade med sig temynta eller hade det i hemmet och de hade ofta med sig det i sina läkarväskor (4).

Bergamotts handelshistoria

Bergamott har även haft en viktig roll inom handeln historiskt sett. Citrus bergamot var särskilt värdefull i den gamla världen. Som vi redan nämnt fördes Citrus bergamot ut ur Sydostasien via Sidenvägen (7). Eftersom Sidenvägen var den främsta handelsvägen från Asien till Grekland och Mellanöstern förstår man hur värdefull köpmännen ansåg att bergamott var. Det är högst troligt att Citrus bergamot infördes i andra länder, där den fortfarande växer, via handel.

På tidigt 1700-tal blev bergamott en högt värderad handelsvara i Europa och odlades till en början främst i Italien (10). Bergamottlundar uppkom i många olika regioner i Italien och bergamottodlingen kom att bli den huvudsakliga drivkraften i den italienska ekonomin i närmare 200 år (10). Under andra världskriget vägrade dock Italien att exportera bergamottprodukter till de allierade länderna. I stället blev företag i Brasilien och Mexiko som sålde bergamottprodukter mer populära (7). På grund av detta kunde Latinamerika utveckla sin ekonomi runt bergamottprodukter och Italien förlorade sitt monopol på denna naturresurs i den moderna och globala marknaden.

Bergamott inom politik

Ett annat kulturellt användningsområde förutom religion och handel var som ett politiskt verktyg. Tidigare nämnde vi att bergamott infördes i Europa av Earl of Grey som hade fått ett smakprov från en kinesisk adelsman. Enligt vissa skildringar lade Earl of Grey fram ett lagförslag om att ett te gjort på bergamott skulle användas för att främja diplomatiska relationer mellan England och Kina (5). På så sätt blev bergamott ett diplomatiskt verktyg för de två länderna.

På andra sidan havet fick temynta och bergamott en viktig politisk roll under det amerikanska revolutionskriget (6). När amerikanarna började använda bergamott i stället för brittiskt te använde de växten som ett sätt att motsätta sig Storbritannien. Intressant nog användes bergamott i det här fallet som politiskt motstånd och inte politisk harmoni.

Bergamott i trädgården

Innan Citrus bergamot användes som te och i skönhetsprodukter i Europa var den mest känd som ett prydnadsträd i trädgårdar hos den italienska eliten. De ansåg inte bara att det var vackert, utan det var även värdefullt eftersom trädet är ett av få som bär frukt på vintern (8). Man vet inte exakt när bergamotträd började planteras i italienska trädgårdar, men de första uppgifterna från Europa som nämner Citrus bergamot är från år 1646, så det var med säkerhet tidigare än så (8). Man tror att Citrus bergamot var lika högt uppskattat av perserna och turkarna. Hos den turkiska eliten var bergamotten så uppskattad att den kallades för ”prinsens päron” och den hittades enbart i trädgårdarna hos de allra rikaste i det osmanska riket (1).

När bergamott väl hade blivit mer populärt i andra europeiska länder var det inte ovanligt att hitta dessa träd i engelska parker eller de kungliga parkerna i Spanien (8). När den europeiska eliten började stadga sig i Amerika tog de med sig bergamotträd för att piffa till trädgårdarna under vinterhalvåret. När kolonisatörerna kom till Amerika ansåg européerna att temynta var något exotiskt (4). Därför blev temyntan snabbt populär även i europeiska trädgårdar. Temynta var faktiskt den första inhemska örten i Ontario som började användas i europeisk trädgårdsodling (4).

Bergamott hos Young Living

Den eteriska bergamottoljans citrusdoft passar perfekt i morgonrutinen och för att piffa till hushållsarbetet. Fruktens gulgröna skal kallpressas för att framställa ren eterisk olja. Bergamott har främst en syrlig och upplyftande doft men det finns även inslag av något sött och avkopplande. Oljan är omtyckt tack vare dess hudrenande egenskaper och dess eleganta doft gör den populär i lyxiga parfymer, schampon, tvålar och rengöringsmedel. Bergamott kan orsaka känslighet i samband med kontakt med direkt solljus och man bör undvika detta efter användning.

Oavsett om den användes i krig eller skönhet så har bergamotten definitivt haft en spännande historia. Vilka fler användningsområden kommer vi att upptäcka i framtiden?

Tea tree-oljans historia

Lavendeloljans historia

Pepparmyntoljans historia